Att en pall ser hel ut vid första anblick betyder inte automatiskt att den är godkänd för fortsatt användning. För att bedöma om en pall verkligen kan användas vidare behöver man titta på mer än bara ytan. Det handlar om säkerhet, bärförmåga, skick, renhet, märkning och om pallen passar för det sätt den ska användas på. En pall kan dessutom vara godkänd i ett sammanhang men underkänd i ett annat, till exempel fungera internt i verksamheten men inte vara godkänd för öppet pallutbyte eller export.
Vad betyder det att en pall är godkänd?
När man pratar om att en pall är godkänd behöver man först definiera vad den ska vara godkänd för. I praktiken handlar det oftast om tre olika saker: att pallen är säker att använda, att den är godkänd i ett utbytessystem som EPAL, eller att den är godkänd för export enligt ISPM 15. De här nivåerna överlappar ibland, men de är inte samma sak. En pall kan alltså vara tillräckligt stabil för intern hantering men ändå sakna rätt märkning för export, eller vara ISPM 15-märkt men samtidigt vara för skadad för att användas säkert.
Börja alltid med pallens använan användas vidare
En pall som ska användas igen bör kontrolleras noggrant. HSE anger att pallar ska undersökas vid leverans, att skadade pallar ska märkas upp, sorteras bort och tas ur bruk för reparation eller kassation, och att alla pallar bör kontrolleras varje gång de används. För träpallar ska man bland annat kontrollera att det inte finns skadade bärande delar eller klossar, utstickande spik, lösa fogar, sprickor i brädor eller tecken på kontaminering. Pallen ska också vara ren och fri från sådant som kan påverka lasten.
I praktiken innebär det att du bör kontrollera om brädor saknas eller är brutna, om klossar är skadade eller vridna, om spik sticker ut, om konstruktionen känns instabil eller om pallen är smutsig, fuktig eller förorenad av exempelvis olja, färg, lukt eller mögel. Hittar du sådana brister bör pallen inte fortsätta användas utan vidare bedömning.
Tydliga tecken på att pallen inte är godkänd
För EPAL-pallar finns tydliga kriterier för när en pall förlorar sin användbarhet och därmed också sin utbytbarhet. EPAL anger bland annat att en pall inte längre är godkänd om en bräda saknas helt eller delvis, om en bräda är bruten tvärs över eller snett, om en kloss saknas eller är så sprucken att mer än en spikstam syns, eller om en kloss är vriden och sticker ut mer än cirka 1 centimeter. Pallen är också underkänd om bärförmågan inte längre kan garanteras, till exempel vid röta, kraftiga sprickor eller andra oacceptabla komponenter.
EPAL anger även att synliga spikspetsar, för många synliga spikstammar, oläsliga EPAL-märkningar, felaktiga reparationer och smuts eller kontaminering som kan överföras till lasten är tydliga skäl till att pallen inte ska användas i den öppna pallpoolen innan den har åtgärdats. Det gör det tydligt att bedömningen inte bara handlar om konstruktionen, utan också om spårbarhet, hygien och korrekt standarduppfyllelse.
När räcker det att reparera en pall?
Alla skador betyder inte att pallen måste kasseras direkt. I vissa fall kan pallen repareras och återgå till användning, men då måste reparationen göras på rätt sätt. HSE anger att en korrekt reparation ska återställa pallen till dess ursprungliga specifikation, med kompatibla material, rätt dimensioner och lämpliga infästningsmetoder. En halvbra lagning räcker alltså inte om pallen ska vara säker att använda igen.
För EPAL-pallar är kraven ännu tydligare. EPAL anger att skadade EPAL-pallar måste repareras av ett EPAL-licensierat reparationsföretag för att utbytbarheten ska återställas. En pall som har reparerats på fel sätt, eller utan korrekt repair marking nail, är inte godkänd i det öppna systemet även om den ser bättre ut efter lagningen.
Engångspallar kräver extra försiktighet
Engångspallar är ett område där många gör felbedömningar. HSE skriver att pallar som är avsedda för en enda leverans ska vara tydligt märkta som sådana, och att man ska vara mycket försiktig om man överväger att använda dem igen. Det betyder att en engångspall inte automatiskt bör ses som godkänd för vidare användning bara för att den inte ser trasig ut. Konstruktionen kan vara anpassad för en enda transport och inte för upprepad hantering eller belastning.
Vad gäller om pallen ska också att märket ska vara läsbart och hållbart, och att träemballaget ska vara tillverkat av barkat trä som har behandlats enligt standarden. I Sverige sker det vanligtvis genom värmebehandling. Samtidigt kan mottagarländer ha ytterligare krav utöver själva ISPM 15-standarden, vilket gör att exportpallar behöver bedömas både tekniskt och regelmässigt.
Vad händer om en ISPM 15-märkt pall repareras?
Här är det lätt att tro att märkningen gäller för alltid, men så enkelt är det inte. IPPC:s standard säger att en ISPM 15-märkt enhet som inte har reparerats eller byggts om inte behöver ombehandlas eller märkas om under sin livslängd. Men om pallen repareras gäller särskilda regler. Upp till ungefär en tredjedel av komponenterna får bytas ut, men då måste ersättningsdelarna uppfylla standardens krav. Om mer än ungefär en tredjedel byts ut räknas pallen som återuppbyggd, och då ska tidigare märkning tas bort, pallen behandlas på nytt och märkas om.
Jordbruksverket anger dessutom att den som tillverkar eller reparerar träemballage som ska användas i handel med länder utanför EU behöver märka det med ISPM 15-märket och ha tillstånd för det. Det gör att en felaktigt reparerad pall inte bara kan bli olämplig praktiskt, utan också underkänd ur exportperspektiv.
En enkel tumregel för vardagen
Ett praktiskt sätt att arbeta är att dela in pallar i tre grupper: kan användas vidare, ska repareras eller ska kasseras. Om pallen är hel, stabil, ren, märkt där det behövs och anpassad för lasten kan den i många fall användas vidare. Om den har skador som går att åtgärda korrekt kan den repareras. Om bärförmågan är tveksam, märkning saknas där den krävs, eller om pallen har skador, kontaminering eller fel som påverkar säkerheten bör den sorteras bort direkt.
Sammanfattning
För att veta om en pall är godkänd för vidare användning behöver man alltså titta på mer än om den bara “ser okej ut”. Den ska vara säker, passa användningsområdet, vara fri från kritiska skador och vara rätt märkt om den ingår i ett utbytessystem eller ska användas för export. Genom tydliga kontrollrutiner blir det lättare att sortera rätt, minska riskerna och använda fungerande pallar längre utan att tumma på säkerheten.
Behöver du hjälp att bedöma vilka pallar som kan användas vidare, vilka som bör repareras och vilka som bör bytas ut? Kontakta MG Pall för vägledning kring rätt pall för rätt användning.